COLD FACT
och för varje ögonblick som går känns det som jag flagnar upp lite till i kanten. spricker och krackelerar.
idag vill jag inte vara mig. jag vill trycka på snabbspola, hoppa över några kapitel.
brev till ännu en okänd adress
fina lilla farmor, var tog du vägen?
jag trodde jag var förberedd, att jag visste precis hur jag skulle hantera det. jag visste att det skulle göra ont, att det skulle bränna sådär inuti, att hjärtat skulle slå i fel takt. men jag skulle vara stark. stark för mig själv och stark för dom andra. jag hade inte planerat tårarna, dom där tusentals salta tårarna.
såhär någon vecka efteråt har jag kommit på (eller jag visste det nog egentligen innan), man kan aldrig vara helt förberedd, det gör alltid ont och det finns ingen rätt tid att förlora någon man älskar.
jag minns knappt senast vi sågs farmor, det var år sedan. men jag tror att vi spelade kort, fikade och att du nog sa någon kommentar om mitt illröda hår. kanske skrattade du sådär rispigt som du gjorde, skrattet som oftast slutade i någon slags blandning av skratt och host.
förlåt att jag inte minns mer farmor, men man tänker ju aldrig att det ska vara sista gången man ses. man tar saker för givet och glömmer att åren faktiskt går och att livet tickar på.
jag undrar var du finns nu, om du finns nu.
jag vill tro att du sitter någonstans i kvällsolen, spelar femkortspoker och röker långa, vita prince. jag vill tro att du mår bra och att du har bus i ögonen, för du hade det ibland farmor.
jag vill tro att vi ses igen, att jag får hålla om dig, pussa din rynkiga kind och fnissa åt din pelikanhaka.
men så länge; puss och kram och kärlek
ps. håret är ljust nu farmor, så som du ville att det skulle vara ds.
SPLITTING UP
det där om att vilja göra slut med sig själv. om att vara så trött på sina egna tankar och känslor. och om att komma på sig själv med att inte orka mer. om att vilja ge upp någonstans. (fast absolut inte på det sättet). jag blir bara för mycket för mig själv ibland, säkert för andra också. så förlåt, jag ursäktar mig. kunde jag, så skulle jag.
I DON'T WANNA BE YOUR HERO.
bara det att jag känner mig liten ibland. liten och ömtålig, på gränsen till att falla sönder. jag vet inte alltid vem jag är, var jag står, vad jag vill eller vad jag drömmer om. vet inte vad jag vågar hoppas på, är rädd att besvikelsen ska slå omkull mig. men jag vet vad jag känner, och jag vet hur jag är. jag är antingen eller, upp eller ner, svart eller vit. ibland mixar jag; sprängfylld och samtidigt ekande tom. jag tänker för mycket, analyserar och krånglar. jag är svår.
i hjärtgropen
känslorna på utsidan, på ett bra sätt. minns saker, tillbakatänker, vill och vet nästan att jag hittat rätt. känner hjärtats dunk inuti, tycker om det.
jag mår bra, och vet precis vilka jag har att tacka.
THE WALLS I HIND BEHIND - YOU JUST WALK THROUGH
som om allt innan bara varit en förberedelse. en förberedelse för mig, innan dig.
ett brev till okänd adress
hej Pappa,
för sju år sedan sa du upp dig från livet och valde att tro att du skulle hitta något bättre. det var en fredag och ibland minns jag allt glasklart, ibland som ett töcken. fyra ord som raserade hela min värld. fyra ord som slog allt i spillror. fyra ord som skulle komma att förändra allt.
"pappa - finns - inte - mer"
aj. illamående. huvudvärk. kramper i magen. slag i mellangärdet.
jag kunde inte andas. ramlade ihop på stenplattorna. såg rädda, ledsna ansikten genom gråtsuddiga ögon. minns att jag tänkte; jag dör nu, jag vill inte mera.
sju år sedan.
jag lever. vissa dagar är fortfarande en kamp. tankarna vandrar åt fel håll och jag kommer på mig själv med tårar i ögonen. men jag blir inte längre bara ledsen av att tänka på dig. jag kan le åt fina minnen, minnas dina varma ögon.
och du visste ju att jag skulle klara det, du visste att jag hade människor runt omkring mig till hjälp, till stöd. och det har jag fortfarande, världens finaste familj och vänner. och simon. du hade tyckt om honom, Pappa. framförallt tyckt om hur han får mig att känna. hur han bryr sig och låter mig vara som jag är.
så om du finns någonstans nu, såhär sju år senare, så vill jag att du ska veta;
jag klarar mig. jag saknar dig fortfarande lika mycket, hålet finns kvar. men jag är okej, oftast mer okej.
kärlek och kramar.
YOU HURT ME TOO
jag har världens bästa familj
en familj som finns för mig, även i motvind. en familj som älskar mig, även när jag inte älskar mig själv. en familj som påminner mig om att allt bara kan bli bättre när man störtlandat, även när jag inte kan se ljuset någonstans.
och så har jag världens bästa hund
en hund som slickar bort salta tårar och lägger sig nära
en hund med pepparkaksögon och kall nos
min hund.
IT'S A GOOD THING
ångrar ingenting, mår bättre än på länge. skrattar från hjärtat och tycker om alla ljusglimtar. men någonstans på insidan, smärta.
YOU'D ALWAYS BE THERE
imorgon skulle du ha fyllt 50år, pappa. jag skulle ha ringt, grattat, sjungit, skrattat, saknat, längtat, älskat.
men jag kan inte. imorgon kan jag inte göra någonting alls. jag kan bara tänka, tänka på dig som jag alltid gör. tänka och undra och önska.
jag hoppas du får en fin 50årsdag, var du än är, om du ens är.
finaste, bästaste pappa.
DAMAGED DONE
och dina ord, dom föll som glitter över min gråa vardag
så jag sänkte min gard som man gör när man känner sig älskad
så jag sänkte min gard som man gör när man känner sig älskad
SUNDAY
im trouble
IN MY HEAD
jag hade en vän en gång, han berättade för mig att han tyckte jag var originell;
det var nog bland det finaste jag någonsin hört.
I REMEBER WHEN YOU LOST YOUR HEAD
"WE ONLY TALKED, ALRIGHT?"
om jag bara kunde skriva om känslorna. dom där som växer inuti och som nästan känns för stora ibland.
men jag kan inte forma orden, kan inte pussla ihop bokstäverna.
men jag kan inte forma orden, kan inte pussla ihop bokstäverna.