igårkväll fick jag ett samtal som slog luften ur mig. jag vill vara stark, säga kloka saker och tygla känslorna. men samtidigt; jag vet hur jag är. tårarna över kanten,  ord som fastnar alldeles för långt ner i halsen och tankarna som för mig alltid verkar vilja tro det värsta.

å, jag vill bara att allt ska bli bra. safe.