jag och sötaste denice i lördags. puss. det kommer nog mer bilder senare, förresten.

när du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i ditt rum känns så stor att du inte kan andas, blunda då hårt och viska att allt, allting kommer bli bra. - för inbillning är nog bland det enklaste jag vet.

houman surprisade mig igår. först med mat på tandori och sedan med bio. det var så mysigt och så bra. tack-tack-tack, och pusssss!

nu ska jag åka och mysa med nadja. gilla.

först och främst bara; grattis till min tjej!
igår var en bra kväll. jag kände mig smidig inatt och klättrade in genom fönstret, trots att jag hade nyckeln i väskan.
undra vad jag tänkte skriva nu egentligen, har för mig att jag hade något intressant att berätta. kanske att houman har glömt jackan på stadshuset? eller att jag har ont i knäna? eller varför inte att jag är sjukt nyfiken idag?
nu ska jag göra något vettigt, hej så länge!

en bra konversation egentligen alldeles för sent. låttexter och fina ord.
och ja, jag ska snart sova. ville bara meddela.

jag och nina i somras. jag pussade henne så att min näsa blev mos. men det var värt det. jag saknar kaffebryggan och giraffen på bordet och orden och nina.

sitter och stirrar på telefonen. den vill inte ringa, dumt och så.
slutar om en halvtimme, kanske borde åka hem och städa? sällan jag städar.. ska titta lite på vampyrer också, och laga mig lite lunch. mer då? jag har ingen jävla aning.

förresten,
grattis älsklingsfina du. blueberry kiss!

nu ska jag och mr slug snart sova.
ikväll har jag umgåtts med syster och evin. det blev tvtittande, iskaffedrickande och pratande. lugnt och bra. nu undrar jag vad jag ska göra efter jobbet imorgon..?

jag känner mig bara halvtidsarbetslös den här veckan. igår var jag fritidsfröken och idag samt imorgon är jag innesäljare på menigo. det känns bra, behöver klirret i kassan liksom.
idag när jag slutar ska jag hem, lägga mig under täcket och mysa med en film. mysa med en film? kan man ens säga så. kanske inte, men jag gör det ändå.

ett fint paintkollage. nu ska jag åka och jobba lite på fritids i lucksta. det ska bli roligt att busa med dom små djuren, tro det eller ej. hej så länge!

monika. bär på världens största och mest osjälviska hjärta, på riktigt.

jag känner att jag skulle kunna skriva alldeles för mycket, om alldeles för fel saker. egentligen rätta saker, men sånt som skulle uppfattas fel. så jag låter bli, bara så ni vet.

imorse vaknade jag strax efter nio. var vaken ett tag för att sedan somna igen vid tolv. sov och drömde om konstiga saker. vaknade och spenderade några timmar till att inte göra någonting alls. har blivit riktigt duktig på det.
och ikväll har jag varit med denice. vi har myst och tittat på film. pussss.

nu är jag trött och funderade nyss på att ändra status på facebook till "undrar vad fan det är för fel på mig", men jag är rädd att folk faktiskt skulle gilla den.

läste nyss min granne idas blogg och hon hade skrivit massa om sig själv. det var underhållande att läsa, så nu tänkte jag också göra det.

mitt namn är alltså linn antbro, jag är nitton år och bor i den inte alldeles för underbara staden sundsvall. ibland tror jag att jag klankar ner på sundsvall mest bara för att jag vill ha något att klaga på. eller snarare behöver något att klaga på, så jag slipper ta tag i mitt liv, eller något.

jag tycker om busigt hår, bubbelskratt och mystik. mina vänner är dom bästa jag vet och var och en är en bit jag behöver till mitt pussel. min familj behövs också, men det är jag alldeles för dålig på att berätta för dom.
min pappa dog och lämnade ett stort hål i mig och mitt pussel för drygt tre år sedan. jag saknar honom varje dag och på ett sätt kommer jag aldrig kunna lära mig leva med det. jag tappade liksom en bit av mig själv någonstans.

jag tycker inte om människor som aldrig visar sig sårbara, samtidigt som jag avundas dom för att jag känner att jag ibland gör det för lätt för andra att utnyttja mina delar av mig som är svaga.
jag förstår mig inte på och blir förvirrad av rasister, nazister, homofober och så många andra fördomsfulla. för mig är människor bara människor, oavsett hudfärg, ursprung och sexuell läggning.

musiken är ett måste för mig. det spelar ingen roll om jag är uppe eller nere, den hjälper alltid. jag tror inte det finns något bättre än då man hittar den där låten som slår i samma takt som sitt eget hjärta. eller som den där låttexten som det lika gärna hade kunnat vara en själv som skrivit. som ens egna känslor med en melodi.

och nu tog det helt plötsligt slut på ord.

upd.
jag måste förresten tillägga att jag älskar att skriva. men bara på mitt sätt, trots att det ibland kanske blir invecklat och nästintill oförståeligt.

igår skickade nadja massa bilder, video- och ljudklipp. som jag skrattade, och mindes, och älskar. här är vi någon gång i åttan. ikväll ska vi söka igenom hela hennes dator efter godingar. vi får se vad jag vågar lägga upp här.

om hur du får hjärtat att slå volter och lämnar dom där avtrycken jag bara älskar.