det där om att vilja göra slut med sig själv. om att vara så trött på sina egna tankar och känslor. och om att komma på sig själv med att inte orka mer. om att vilja ge upp någonstans. (fast absolut inte på det sättet). jag blir bara för mycket för mig själv ibland, säkert för andra också. så förlåt, jag ursäktar mig. kunde jag, så skulle jag.

bara det att jag känner mig liten ibland. liten och ömtålig, på gränsen till att falla sönder. jag vet inte alltid vem jag är, var jag står, vad jag vill eller vad jag drömmer om. vet inte vad jag vågar hoppas på, är rädd att besvikelsen ska slå omkull mig. men jag vet vad jag känner, och jag vet hur jag är. jag är antingen eller, upp eller ner, svart eller vit. ibland mixar jag; sprängfylld och samtidigt ekande tom. jag tänker för mycket, analyserar och krånglar. jag är svår.