jag skriver nog egentligen alldeles för sällan numera. men jag har kommit på en sak; orden kommer liksom lättare när något gör ont, när hjärtat exploderar sönder, eller när allt bara känns sådär ihåligt. och jag mår faktiskt bra nu. skrattar inifrån, innerligt. även om känslorna lägger krokben för mig ibland. 

idag har jag och andreas varit effektiva, produktiva och sjukt duktiga. vi har städat, handlat, bakat, lagat mat och sånt som jag aldrig trott jag skulle kunna vara bra på tillsammans med någon på det sättet. lite svammel kanske, jag är trött.

jag var förresten i stockholm i helgen. åkte ner med dessa 2 + robban, jimmy och svedberg i torsdags. och i fredags kom emma, elin, sjöberg och forra. det var rätt galet och oftast hur kul som helst. man skulle ha druckit lite mer bara... ehehe

lätt bästa. dom här får mig liksom alltid att asgarva på något märkligt sätt.

jag blev liksom tom i lördags. kände ihåligheten alldeles för mycket. valde att tro det värsta, försökte på något omöjligt sätt att förbereda mig för att säga hejdå. mådde pyton och ville slå mig själv över käften. jag är liksom inte redo att förlora dig än. inte någon. hjärtat skulle inte klara av det.

helgen var helt awesome. speciellt lördagen som innehöll allt sånt där man behöver för att må riktigt jävla bra; sol, värme, bra människor, båtande, skratt, öl, kramar.
nu sitter jag nyvaken, iskaffedrickande och lyssnar på tegan & sara. borde nog tvätta håret eftersom  jag ser ut lite som ett trassel.

olika saker med mig själv. olika tankar, känslor som jag inte visste om att jag hade, men som jag har med dig. nya upplevelser i mig själv, med dig. nya bubbelskratt, med dig. nytt ögonglitter, med dig. ny värme, med dig. nytt magpirr, med dig.
jag tror jag håller på att bli galen. men jag har ständigt den där rädslan i magen.

-
jag hade ställt klockan på halv5. halv4 vaknade jag med ett ryck och trodde att jag hade försovit mig. vid den tidpunkten var jag pigg och kände att det skulle vara världens misstag att somna om. ett stort glas kaffe senare börjar jag fundera på om jag inte hade behövt den där 1timmes sömnen lite ändå.
jag dricker förresten kaffe ur glas för att pappa alltid sa att det var godare så. jag vet inte om jag håller med. men det är något med hela grejen som får det att kännas sådär saltsött och fint på något sätt.